Idag var det äntligen dags...

Årets första skotertur.

Vinden som piskar i ansikten.

Skoterdoften i näsan, underbart.

Äntligen...

Grannarna hade också åkt skoter och kom förbi...

Hur go är han inte :)

Imorgon blir det vardag i vårt liv.

En vardag med skola och jobb.

en vardag som behövs, att få lite rutiner och ordning.

Få igång alla aktiviteter och kuligheter.

Att barnen får träffa sina "vanliga" kompisar.

Att jag får träffa mina älskade kollegor.

Men en vardag med många tankar och funderingar blir det också.

Är det min sista termin på Ostviksskolan?

Min första arbetsdag var på torsdag förra veckan. Fem minuter innan vi skulle börja ropade min chef på mig. I handen höll hon ett vitt kuver.

Hot om varsel...

Jag jobbar fackligt och var medveten om att många skulle bli varsalde denna dag. Men eftersom jag jobbar som förskollärare trodde jag mig sitta säkert. Men säker var jag inte. Jag är varslad som lärare 1-6! Som jag stritt för att få bli anställd som lärare utan att lyckas. Men att bli varslad som lärare lyckades jag med...

Livet är inte alltid lätt...

Men det gällar att se det positiva i eländet. Det är bara ett hot om varsel. jag är inte varslad än. Innan de kan varsla mig måste kommunen också se över om det finns något annat jobb i kommunen till mig. Å som de sa på informationsmötet, det är brist på förskollärare!!! å det jobbar jag ju som!

Men, men, nu åter till vardagen...

Sov gott mina vänner....