Jag går en kurs på jobbet som är SUPERbra, Skolkomet heter det.

Man änvänder det i sin undervisning och jag känner att det vore något

som alla skulle få gå, både lärare, förskolepersonal, fritidspedagoger och sist men inte minst - alla föräldrar.

Sä här står det på skolkomets hemsida:

http://www.kometprogrammet.se/

Målet är att lära ut verktyg som leder till mindre bråk och konflikter hemma och i skolan.  Komet är en förkortning för KOmmunikationsMETod, och programmet bygger på att lära föräldrar och lärare bättre sätt att kommunicera med barnet. Idén är att det är den vuxne som i första hand måste ändra sitt beteende för att minska problemen. Metoderna som används i Komet har ett gott vetenskapligt stöd, det vill säga forskning har visat att metoderna verkligen hjälper. En kurs i Komet ger både föräldrar och personal inom skolan verktyg som på sikt leder till en bättre relation mellan den vuxne och barnet.

Det är bra och jag känner att det ger mig massor, som person, som pedagog och som mamma...

Nog med beröm, nu ska jag fortsätta göra min kometläxa :)

Bye....

Puh, vilken torsdag...Började med lite jobb för at tsedan åka in till stan, tre optikerbesök på rad.

1 - Jennifer, blev nya glasögon, coola så nu hoppas vi dom sitter oftare på näsan:)

2 - Jonathan, klarade testen så han slipper glasögon ett tag till...

3 - Jag, misslyckades, blev nya glasögon. Längtar efter dessa då jag nu knappt ser något.

Det är skönt att det är gjort men GU vad dyrt det är....:(

Sedan blev det lite shopping, byxor å byxor till barnen...De bara växer och växer :)

Sen presenter och ny slips till Per inför morgondagens begravning.

Huvva, gruvar mig nu massor, klockan 11 imorgon ska vi vara där *S*U*C*K*

Nä, nu ska jag göra ett ryck och ta tag i lite jobb här hemma...

Ha en trevlig helg...

Nu shoppas det, nu packas det, nu slås det in..

Vi snackar julklappar.

Årets roligaste tid är på intåg.

Me love julen :)

nu är 22 klappar inslagna, minst lika många kvar....

Har Du börjat?

Min kära vän och kollega Carina började för någon vecka sedan att fråga om jag inte skulle följa med henne på loppis fredag den 23:e. Per var dåp i Stockholm och jag kände mig halvsugen bara. Men efter ett par dagar så var beslutet tagit. Vi skulle bo på camingen och dricka vin, se Idol och bära grejer... Shoppa glömde vi prata om. men shoppa det var vad vi gjorde....

Fyllde hela bilen med fynd... Å vad folk å grejer det var, helt fantastiskt. Jag är imponerad...

Nu är vi på G med julklapparna oxå.. Inte illa....

Sen allt folk man träffade, både klasskompisar från lärarutb, byskebor, släkt och vänner. Sen kom min älskade syster dit med familj. Så jag fick gossa lite med mina småtroll och skämma bort dom lite...

En mysig helg, helt enklet.

I fredags hade vi monsteravslutning på jobbet.

Alla som ville fick komma utklädda och personalen var tvungen.

Vad skulle man vara?

Blev en zombie med hjälp av världens bästa Anne :)

Några barn vågade knappt säga hej.

- Titta inte på mig, var det flera som sa ...

Dagen började med show av personalen, Vi dansade Michale Jacssons Triller för eleverna.

Vilken succe.... Genrepet gick väl si så där, men när det var dags var vi alla på topp.

En superkul grej, hoppas Frida vill göra koreografi till oss någon mer gång.

Samma dag hade Byskeskolan, kom som du inte brukar..

jonte blev tomten och Jennifer fotbollsspelare.

Här kommer bild på tomten, spelaren var inte redo för match den tiden på dagen :)

Trevlig helg!

En kort och snabbt inlägg blir detta.

Tusen tack alla för era kommentarer.

Det värmer massor...

Kram till er

Känns som mycket i min blogg nu handlar om död och elände.

Tyvärr håller den tränden i sig.

15.30 idag, onsdag den 21 oktober 2009 så slutade min älskade hund Brolle sitt liv.

Endast 1 år 7 månader 18 dagar gammal.

Alldeles för tidigt och med en stor sorg i mitt hjärta togs det beslutet.

En hund är människans bästa vän.

Är man ledsen är hunden ledsen.

Är man glad är hunden glad.

Brolle var min och familjens bästa vän.

men inte andra hundars bästa vän.

Å tyvärr ville han inte vara vän med alla människor heller.

Att inte kunna lita på sin hund till 100% går inte.

Att känna oro att någon dag kanske något händer.

Att sedan Brolle redan i våras blev utdömd av Veterinärerna pga av höft och armbågsfel gjorde att beslutet var enklare att ta.

Men ett sånt här beslut är aldrig enkelt.

Jag vill verkligen aldrig behöva göra det igen.

Att diska upp hundskålar, tvätta upp hundpläden, plocka ihop koppel och halsband är INTE kul.

Men jag vet, ett liv utan hund funkar inte för oss. Vi har provat och det går inte.

Det blir ingen ny hund nu. Men nog kommer det en hund in i vår familj snart.

Men nu sörjer vi vår vän...

BROLLE...

Miss you så mycket....

Tårarna vill inte sluta rinna.

Det är tomt utan dig min vän....

Ska jag gå eller ska jag inte...

En fråga som snurrar i mitt huvud.

Det är dags för begravning IGEN!

Denna gång är det en kille på 11 år som ska begravas.

Våra vänners son.

Det är så hemskt att jag knappt kan tänka på det.

Hur ska man då stå ut på en begravning.

Det är grymt...Livet är grymt...

Barn ska inte dö, Aldrig!

Ångesten över hur vi ska göra...

Jag undviker verkligen begravningar

men kan jag undvika denna?

Mitt hjärta blöder, för mor, för far, för småsyskon,

för far och morföräldrar, för klasskompisar,

för vänner....

Hur ska jag göra?

Vi tar en dag i taget, måste snart bestämma mig.

men inte idag....