Nu var det dags, på onsdag tog vi sprutan.

Sprutan som ska göra så att vi slipper bli sjuka

ingen svininfluensa här inte...

Men redan på onsdag kväll kom smärtan, sen febern...

Nu är det fredag och feber och smärta sitter i.

Har ont i hela kroppen och är helt slut.

Hoppas vi slipper flunshan iaf...

Aj, aj, aj - dunk, dunk, dunk...

En kille som får mig att le

En kille som får mig att skratta

En kille som charmar världen

En kille som heter Hugo

Tant Veronicas go´kille...

Har inte kunnat blogga på länge, orken har inte funnits och inte tiden heller.

Jag har gått igenom prövningarnas höst och det har tagit på krafterna.

Det började med att min älskade farbror Torbjörn gick bort - pang bom.

Han satt och drack kaffe på bron och föll ihop. Dog omedelbart.

Sen tog vi bort vår hund, min älskade Brolle!

Sen dog våra kompisars son efter en kort tids sjukdom. Endast 11 år gammal.

Nu sista så dog min elev i en olycka, inte ens 10 år gammal.

Man kan inte förstå när sånt händer...

Att vara på tre begravningar på två månader tar mycket ork, energi och kraft.

Att sen två av dessa var små barn som hade hela livet framför sig är så fel.

Man grubblar över livet, rättvisa, orättvisa, hur skört livet är, hur fort allting kan gå, hur tur man har i oturen, hur  går vidare, hur man orkar, vad gör vi nu?

ja frågorna hoppar sig och vissa dagar är tyngre än andra.

Nu hoppas jag verkligen att det vänder.

Att sorg får bli till glädje.

Att tårar får bli till skratt.

Att trötthet blir till energi.

Mitt i den mörka, tunga finns en vardag.

Jag är glad över att jag har två underbara barn,

en fantastisk man, en underbar familj,

ett jobb att gå till, vänner, mat på bordet...

Mycket finns att glädjas över och det är jag tacksam för...

Jag sänder nu en tanke till Emma och till hennes familj.

Hoppas ni finner glädjen i livet ni med...

Varje år samma visa.

man vill försöka få ett julkort som är personligt att skicka.

Gillar verkligen inte att köpa julkort. Vill ha mina barn på dom.

Nu börjar jag undra hur många år till det kommer att gå.

Visst, vi hade superkul när vi skulle ta dom.

Men, att få båda att vara seriösa - det var inte lätt!

Välkommen in i vår värld...

Detta är några av de över 200 bilderna jag tog...

Men till slut valde barnen denna...

Inte illa :)

Snart kommer den att dimpa ner i era brevlådor.

Till dess God JUL