Mitt i allt så kkommer vardagen.

Har just slipat, vallat och fixat med sonens nya skidor.

Imorgon är det dags för premiärturen.

Äntligen snö, äntligen skidor.

Eller?

Snö = Jippi!

Skidor = valla = komplicerat, men grabbens lycka överväger allt :)

Skida på....

Dagarna rullar på, rutin börjar smyga sig in i vår vardag.

Tur man jobbar med barn, barn som kan glömma.

Barn som kan leka, skratta och ha kul.

För att sedan bli tysta, fundersamma och tåren smyger sig fram.

För att sedan skratta och skoja igen...

Detta behövs, visst jag skrattar, jag ler, jag skojar.

men mitt hjärta gråter hela tiden.

Det gråter och ibland svämmar det över.

Sorgen är stor och idag fick man bita ihop för andra har större sorg.

Större bekymmer och en större förlust...

Oj, vad jag lider med er.

men ni har tur, tur som har en glädjespridare i ert hem...

Tur att hon finns och förgyller er sorg, er börda.

Vi klarade onsdagen och tisdag och måndag och söndag.

Då klarar vi självklart torsdagen också...

Nu är det dags att låta kroppen vila, huvudet falla ner på kudden.

Musklerna slappna av och stärka sig för morgondagen...

imorgon står besök av kollega på schemat på kvällen.

Blir trevligt att få träffas, mysa, prata och rå om varandra en stund.

Behövs verkligen....

Men nu - mot sovrummet.

Godnatt vännerna....