En helg med många glada människor på besök.

En helg med mycket sällskapsspel...

Trodde du ja...

Är ett spel som jag varmt rekomenderar. Vad vi har skrattat.

Vad vi har lekt. vad vi har gjort utmaningar...

Titta och njut :)

Vilken fartfylld helg det blev.

Fredag så var Jennifer på fredag den 13:e party

Jag och Jonte såg Idol

Per satt i grannens bastu

Lördag heldag i stan, hämtade mina nya brillor *2

shoppade lite och sen hem

Angelica kom med Re'ne, Alex och Jasmine

Mamma kom en stund senare

Middag, mys, bastu, snöbad, tv

Sen sova sött...

Söndag iväg på loppis sen handla mat.

Middag till alla och lek ute i klibbsnö

snögubbarna växte fram och minimojjer överallt

Sen for alla hem, nu är det tyst i huset.

Hinner prata med fastra i telefon, 1 timme har passerat i telefon

Nu laddar vi för nästa helg då Jennifer fyller 12

då kommer alla tillbaka samt broder Pierre med familj och även lillebror Rasmus

sen kanske någon mer dyker upp.

Förhoppningsvis inviger vi den nya badtunnan också :)

Nu bilder från helgen...

Hur har din helg varit?

Mardrömmarnas vecka är över.

En vecka med så mycket sorg och så många tårar.

Det började på söndag med ett telefonsamtal, det samtalet vände upp och ner på hela min värld.

Från ett mysigt farsdagsfirande till en mardröm som man inte trodde fanns.

En av oss finns ej mer...

En tragisk olycka som gjorde att det saknades en underbar tjej i klassrummet.

Efter en vecka med mycket bearbetning, tårar, skratt, kramar, minnen så var jag på fredagen helt tom.

Orken bara tog slut...

Min son och jag satt i soffan och såg idol och jag gick igenom veckan i mitt huvud.

Vilken vacker vecka, blev min tanke.

Trots allt tragiskt så har veckan varit vacker...

Vi i personalen avslutade fredagen med att skicka en luftballong upp i luften.

Den ballongen fyllde vi med kärlek och goda tankar till vår lilla prinsessa som nu är en ängel.

Jag skickar tankar till familjen hela tiden.

Jag skickar tankar till klasskompisarna som är kvar.

Jag skickar tankar till dig - du som behöver dom...

Kram Veronica

Idag ska vi minnas

Minnas vår vän, vår kamrat

Minnas de roliga stunder

minnas allt kul vi gjort

Idag ska vi tänka på de positiva stunder

på allt som gjorde att just du var du.

Idag ska vi minnas vilken glädje du gav oss

Idag ska du finnas i våra tankar lite extra

Idag ska vi försöka att hitta det positiva

det lilla extra, det speciella.

Vi tänker på dig

vi tänker på din mor och far

vi tänker på din syster

vi tänker på dina kusiner

vi tänker på dina fastrar, mostrar

farbröder, farmor, farfar, mormor, morfar

Vi tänker på dig

och vi tänker på alla i din närhet.

Mitt i allt så kkommer vardagen.

Har just slipat, vallat och fixat med sonens nya skidor.

Imorgon är det dags för premiärturen.

Äntligen snö, äntligen skidor.

Eller?

Snö = Jippi!

Skidor = valla = komplicerat, men grabbens lycka överväger allt :)

Skida på....

Dagarna rullar på, rutin börjar smyga sig in i vår vardag.

Tur man jobbar med barn, barn som kan glömma.

Barn som kan leka, skratta och ha kul.

För att sedan bli tysta, fundersamma och tåren smyger sig fram.

För att sedan skratta och skoja igen...

Detta behövs, visst jag skrattar, jag ler, jag skojar.

men mitt hjärta gråter hela tiden.

Det gråter och ibland svämmar det över.

Sorgen är stor och idag fick man bita ihop för andra har större sorg.

Större bekymmer och en större förlust...

Oj, vad jag lider med er.

men ni har tur, tur som har en glädjespridare i ert hem...

Tur att hon finns och förgyller er sorg, er börda.

Vi klarade onsdagen och tisdag och måndag och söndag.

Då klarar vi självklart torsdagen också...

Nu är det dags att låta kroppen vila, huvudet falla ner på kudden.

Musklerna slappna av och stärka sig för morgondagen...

imorgon står besök av kollega på schemat på kvällen.

Blir trevligt att få träffas, mysa, prata och rå om varandra en stund.

Behövs verkligen....

Men nu - mot sovrummet.

Godnatt vännerna....

Mamma kommer du sakna mig om jag dör?

När dör jag?

Gråter du när jag dör?

Vem tar hand om mig när du dör?

Hur grymt kan livet vara?

Hur snabbt kan livet förändras?

Var är rättvisa?

Varför?

Hur orkar man gå vidare?

Hur gör vi?

Vad händer sen?

Vad säger man?

I mitt huvud snurrar det fort nu.

Frågorna är många och svaren är få.

Vill bara vakna och känna att det tunga är borta.

Men jag vet, jag är realist, det tar tid...

Tiden läker alla sår, men det är svårt att förstå...

Jag tänker på de närmaste och lider...

Jag tänker på mina elever och lider.

Jag tänker på mina kollegor och lider.

Jag tänker, och tänker och tänker och lider.

Hur mycket ska ske innan det vänder?

jag bara undrar...