Idag ska vi minnas

Minnas vår vän, vår kamrat

Minnas de roliga stunder

minnas allt kul vi gjort

Idag ska vi tänka på de positiva stunder

på allt som gjorde att just du var du.

Idag ska vi minnas vilken glädje du gav oss

Idag ska du finnas i våra tankar lite extra

Idag ska vi försöka att hitta det positiva

det lilla extra, det speciella.

Vi tänker på dig

vi tänker på din mor och far

vi tänker på din syster

vi tänker på dina kusiner

vi tänker på dina fastrar, mostrar

farbröder, farmor, farfar, mormor, morfar

Vi tänker på dig

och vi tänker på alla i din närhet.

Mitt i allt så kkommer vardagen.

Har just slipat, vallat och fixat med sonens nya skidor.

Imorgon är det dags för premiärturen.

Äntligen snö, äntligen skidor.

Eller?

Snö = Jippi!

Skidor = valla = komplicerat, men grabbens lycka överväger allt :)

Skida på....

Dagarna rullar på, rutin börjar smyga sig in i vår vardag.

Tur man jobbar med barn, barn som kan glömma.

Barn som kan leka, skratta och ha kul.

För att sedan bli tysta, fundersamma och tåren smyger sig fram.

För att sedan skratta och skoja igen...

Detta behövs, visst jag skrattar, jag ler, jag skojar.

men mitt hjärta gråter hela tiden.

Det gråter och ibland svämmar det över.

Sorgen är stor och idag fick man bita ihop för andra har större sorg.

Större bekymmer och en större förlust...

Oj, vad jag lider med er.

men ni har tur, tur som har en glädjespridare i ert hem...

Tur att hon finns och förgyller er sorg, er börda.

Vi klarade onsdagen och tisdag och måndag och söndag.

Då klarar vi självklart torsdagen också...

Nu är det dags att låta kroppen vila, huvudet falla ner på kudden.

Musklerna slappna av och stärka sig för morgondagen...

imorgon står besök av kollega på schemat på kvällen.

Blir trevligt att få träffas, mysa, prata och rå om varandra en stund.

Behövs verkligen....

Men nu - mot sovrummet.

Godnatt vännerna....

Mamma kommer du sakna mig om jag dör?

När dör jag?

Gråter du när jag dör?

Vem tar hand om mig när du dör?

Hur grymt kan livet vara?

Hur snabbt kan livet förändras?

Var är rättvisa?

Varför?

Hur orkar man gå vidare?

Hur gör vi?

Vad händer sen?

Vad säger man?

I mitt huvud snurrar det fort nu.

Frågorna är många och svaren är få.

Vill bara vakna och känna att det tunga är borta.

Men jag vet, jag är realist, det tar tid...

Tiden läker alla sår, men det är svårt att förstå...

Jag tänker på de närmaste och lider...

Jag tänker på mina elever och lider.

Jag tänker på mina kollegor och lider.

Jag tänker, och tänker och tänker och lider.

Hur mycket ska ske innan det vänder?

jag bara undrar...

Jag har vaknat!

Har kommit på mig själv med att leva i en bubbla.

En bubbla där man är skyddad

Sen på onsdagen blev det en spricka i min bubbla

Igår torsdag då sprack den...

Jag tänker på Svininfluensan...

I min värd, i min bubbla har det inte känns som om det är så farligt

En vanlig flunsa som alltid kommer och går.

i onsdag läste jag om det första svenska lilla barnen som dött, en kille som gick på dagis.

En kille som inte hörde till riskgruppen.

igår läste jag om en åttaårig flicka som gick skola i Haparande.

hon tillhörde inte heller riskgrupperna men hon dog...

Nu börjar jag känna rädsla, tänk om den drabbar mig/min familj/mina vänner/mina barn

Det är verklighet nu!

Har varit i Luleå lördag och söndag. Arcus igen...

I  helgen var det hantverksmässa så lite annars än förra helgen.

Vad vackra saker det finns, man skulle ha en mer välfylld börs här i livet...

Shoppade trots min tunna börs en hel del. Blev massa vackra papper till kort och dyl.

Pennor, smycken, ljus och andra vackra ting till mig själv.

Inga julklappar alls denna helg, mindre bra :(

Men kul att unna sig själv något. :)

Vi har även hunnit med en massa timmar på leos lekland i Luleå.

Där blir man aldrig vuxen, man får bara mer eller mindre ont efte ett besök :)

Känner i rygg och mage framförallt att jag varit där :)

Men det var kul att få tillbringa en helg med mor och bror, syster med barn, morbror med fru och mina älskade kusiner samt familjen... Myshelg med full rulle...

Leo själv

Å bilder från Arcus:

Hur har din Helloween varit?

Vilken dag

Så tragiskt

så grymt

så orätvisst

så fel

Har idag haft en av de tyngre dagarna i mitt liv.

Våra vänner har idag begravt sin elvaåriga son.

Det känns så orättvist och tragiskt.

Man får vara glad för varje dag man har friska, krya barn.

Man vaknar upp efter en sån här dag.

Vi glömmer aldrig dig Alexander och vi lider med dina föräldrar...