Åkte på en rejäl sväng av magsjuka - fast bara ena vägen, måndag afton började det och höll på hela natten. Inte kul alls....

På onsdag ville jag inte ha mina elever men var på jobbet ändå - allt pappersarbete och alla samtal som hägrar gör det svårt att hålla sig hemma.

Stod och pratade med vaktmästaren då en av eleverna kom fram.

- Är du frisk Veronica?

- Ja nästan, jag kommer och jobbar imorgon

- jippi, vi längtar...

Han tittar sedan på vaktmästaren och får en lurig glimt i ögat.

- Du, kan du vaktmästirisera henne?

- Va? Vad skulle jag göra?

- Kan du fixa henne så hon inte blir sjuk igen....

Hur underbara är inte barn?

Kram på er...