En vän som är sjuk,

en vän som har ont,

en vän som inte kan prata,

en vän som inte kan förklara,

en vän som gnyr,

en vän som tittar med stora sorgsna ögon

en vän, min vän, min trogne hund....

Vår älskade vän, Brolle, gjorde för ett tag sedan sin ettårs koll av höfter och armbågar. Hem kom ett svar som var allt annat än positivt. Han har riktigt dåliga både höfter och armbågar. Tyng, smärta och sorg föll över det Båtvikska hemmet. Måste vi ta bort honom? Har han ont?

I samma veva började han halta som om han visste att han var skröppligt. Vi ringde uppfödaren, vi ringde veterinären. Fick medicin och en ny tid för koll. Medicinen värkade snabbt och efter en vecka med hundgråt på nätter och ett oroligt haltade blev vi nöjda över att få sova - även hunden sov, och sov... När vi kom till veterinären så togs nya bilder, detklämdes och kändes - inget hittades. En stukning i handleden... Han kommer nog att bli pigg och kry och han lever nog länge till. Men oron finns - har han ont? Men som veterinären sa - orkar han springa en timme om dan till cykel utan att klaga, då har han inte ont....

Vi hoppas och önskar. Vi vill ej förlora vår vän, men en vän som lider vill vi inte heller ha. Minsta lilla han verkar lida, då får man ta nya beslut.

Men idag ler vi, han finns kvar och han verkar inte lida :)

En underbar helg med sol, god mat, pil, vin, blommor som börjar blomma, eurovision song contest - trots en 21:a plats, årets första fotbollsmatch - resultat 0-0, fixa och dona och bara njuta... Sommaren kommer :)