Ännu en dag med skidor i kalendern. Denna dag hemmatävling - Byske skidklubb. Vi hade bakat och vallat som tokar. En dag då det är plusgrader är det inte kul att valla. klister säger en. Absolut inte klister säger nästa. Jag hade köpt klister för att vara beredd, men när det var dags att valla blev jag så osäker hur man gör... Varmluftpistol och smeta ut - Hjälp! Jag vågade inte, jag gör som alltid. Kletar dit lite som känns bra...

Vem var nöjdast med vallningen - Jo min käre son. Slutade med att jag lånade ut hans valla till andra som inte lyckats trots långvarig kunskap inom området. Idag bestämde jag mig - på min gravsten ska det stå:

Veronica Dahlberg

Vallaproffs

Fast det kanske var en lyckoträff... Hur som, min son gjorde sitt absolut bästa lopp genom tiderna idag. Åkte kanonbra och fick äntligen stå på pallen. Han har kämpat i två års tid för en pallplats - idag kom den.

Men, vilken lycka varar för evigt. När han gått i mål fick han veta att han blev slagen med 1 sekund. EN SEKUND! Det tog han hårt, en sekund från guldet. Men på pallen stod han som en värdig silvermedaljör, en sekund från guldet...

Så nära....