Vilken afton, solen sken och en hel hög av lyckliga skuttande teor var laddade till tusen för att möta sina föräldrar i en brännbollsmatch. Vi hade klassavslutning för sonens klass. Han har blivit stor. Han avslutar sina första tre år i skolan och tar klivet in i mellanstadiet. Min lilla bäbis ska börja MELLANSTADIET. I och med etta så byter han mentor, han tar avsked av sin fantastiska underbara fröken och får nu en magister. Det blir spännande och en utmaning för hans nya lärare. Barnen har formats till dessa nyfikna, vetgiriga, energifulla, spontana, charmiga 10 åringar. Dom är smittade av sin fröken - förutom att hon inte är 10:) Nu väntar en ny tid, en ny lärare, nya utmaningar. Som jag ser framemot med både oro, förväntningar och en massa andra känslor. Han är så ömtålig min son - han har sina sidor som hans fröken kan. Nästan lika bra som mig :) Nu hoppas jag att det går bra.

Men TACK Anna för att du jobbat ¨så hårt med min son!!!!

kvällen var som sagt helt underbar och mycket nöjda åkte jag och dottern i väg på fotbollsträning. Flöt på bra och jag satt och jobbade med höstens schema för fullt när hennes skrik nådde mina öron. Gråtande och haltande kom hon från plan. Med en smärta som plågade henne enormt. Knät! Svullnaden kom, blåheten och värmen. Bara att ta en tripp till akuten - Jippi! Tänkte att där får jag tillbringa min måndagnatt. Men mycket imponerade var vi när vi lämnade akuten efter bara drygt en timme. Då hade hon träffat doktorn två gånger, röntgat och träffat sköterskan. Waw, så snabbt har det aldrig gått förr. Tacksamma åkte vi hem -ingen fraktur! Men vila och stabiliseringskontroll på ca 1 vecka. Dottern blev mindre lycklig över detta besked, då det är match på torsdag. Men nu får vi vila och mysa på hemma istället.

Hur har din 1 juni varit?